Rika Vänner

Prinsessan kom hem igår med de sista påsarna från förra boendet, lite stressad och väldigt samlad. Flickan for runt i lägenheten med en tallrik havregrynsgröt och trasiga jeans. Vi skulle gå på bio, på en förhandsvisning av Rika Vänner. Jennifer Anistons senaste film. På alla sidor om filmen stod det en feel good film. Vem skulle må bra, undrar flickan?

Hur som kände vi båda att dett var precis vad vi behövde, hela veckan har varit upp och ner. Och imorgon åker Prinsessan till Ryssland, tihi, Flickan till Schubacka. Så en tjejkväll var vad det skulle bli. Prinsessan tog fram sin rosa lilla termos och ville ha med sig kamomill thé på bio, själv poppade jag en stor påse popcorn. Vilka redig byxor, alltså!

Med andan i halsen marscherade vi in på bion, allas ögon riktade på den mörka och den ljusa sylfiden som kom in med hårda klackar mot stengolvet. Äntligen inne i salongen, gick andan ur oss. vaddå feelgood film? Filmens budskap var uppenbart: det är inte omgivningen det är fel på, det är dig själv.

Speciellt en scen, där en kvinna ligger på sidan i sängen med sin man klappandes på henne, o hon säger med ångestladdad röst;- jag vet inte vart jag är på väg längre, vad hände med mitt fantastiska liv? När börjar det? jag vill bli mer, jag vill vara mer. jag är snart 45, vad hände? vart försvann alla år? Flickan fällde en tår, precis den där litenheten är bedövande. Inte för att jag är 45 men ändå, alla känner igen sig i vilsenheten.

Samtidigt tänkte jag på en annan sak, som filmen inte sa. Du bestämmer själv hur du vill reagera på händelserna omkring dig. Du kan inte påverka världens gång, men du kan påverka hur du reagerar på det. Vill jag vakna och stirra in i väggen, eller vill jag vakna och studsa upp? Alla säger det senare tror jag, men hur många gör det?

Jag vägrar låta mig besegras! JAG KAN, JAG VILL, JAG VÅGAR. Omständigheter är ingen ursäkt längre. Alla är offer för dem, det handlar om hur man väljer att använda dem.