På måndagar har Flickan 12 små flickor i dans. Det har verkligen varit påfrestande och mycket grubbel kring hur man får ett så spretigt gäng att bli en dansgrupp. Och de små liven är så sköra samtidigt som de har världens attityd. 10-12 år, ingen skoj ålder.
1. Bröst; Jag kan inte vänta tills jag kommer in i vuxenvärlden och har redan nu BH som jag måste rätta till under högljutt stånkande - allt för att få de andra att stirra och tänka -Har hon fått bröst.... o så tittar de ner på sin egen plankliknande kropp.
2."Jag har en kropp" och den är mycket längre än de andras, jag sjunker ihop och ställer mig bakom hon den tjocka eller bara försöker se liten ut medan jag tittar ner på mina vänner - pygméerna.
3.Pojkar; Jag uppfattas som söt bland pojkar, det gör inte du. Eller varför inte favoriten, vi blir alla kära i samma pojke. Eller ännu hellre, jag lånar mammas smink så blir snygg - för det skall man va har jag fattat på de tuffa tjejerna, blå ögonsskugga - det verkar fräckt.
Ja ni förstår, man upplever början på tonåren - den fasansfulla - igen fast nu från en vuxens perspektiv. Jag känner att jag vill rycka in och säga att pojkar tycker om tjejer med former, eller lite hull, det är fräckt att våga tro på sig själv och vara den man är o inte försöka vara som den tuffa tjejen. Att inte bli kär i tuffe rökande Ronny utan istället välja snälla smarta Erik, och att idrott och hästar är roligare än mopeder och korvkiosker. Precis som min morsa en gång tänkte antar jag, något jag först i typ 20 års åldern själv fattade....
Frustrated
