Dorran

I helgen var det 20 grader och vindstilla, ovanligt sällsynt. Efter att upptäckten att grillen blåst i havet under hösten, införskaffades en ny på ICA i Tanum. hela nejden bjöds in på grillspett och bilgursallad. När vi satt där, alla 8 plus en minimänniska( 1,5 år) kändes det nästan som sommar. havet låg som en spegel och vi satt i t-shirt kl sju på kvällen. Ägglikören kom fram efter 3 enlitersflaskor med rödvin, fint skall det va! Och helt plötsligt hör vi ett brak, Dorran har gjort entré. En liten nätt sådan, genom att välta de 30 hummertinor som låg packade på vinden i sjöboden, och sdn ta trappan i ett hopp. Väggarna gungade och alla skrek. Hennes tänder gnisslade och glittrade, ögonen lös i mörkret. Hon slickade sig lite på axeln, kknyckte på nacken och kröp ihop på en filt. Flickan kunde inte motstå utan skulle abslout kramas lite med Dorran, ICKE!

Dorran pep iväg och sedan såg inte vi henne förrens söndag kväll. Orolig! Trodde hon var död, letade i bergen och i sjöboden.. liten katt...