Metropolen

Efter att ha sett en mastdodont hane i helgen...

Ni vet en sådan där duktigt stor Norsk Skogs katt. Röd, orädd och på jakt. På jakt efter annat än mat. Inget har stört vår lilla rosaskimrande halvö där alla lever i fred och sjunger kärlekssånger. Eller som lilla Doris mest gjort; jagat flugor. Hennes doft har ändrats, hennes instinkter är andra. Hon drar till sig karlar värre än Birgitte Bardeaux. Vår avkrok har blivit en metropol, ett hanmecka.

Det ropas - Doris!! Fäll ned ditt långa hår!!! Och inomhus ropar Doris tillbaks: jag kommer! Om bara de här nedrans töntarna kan öppna dörrn!!!! I klassisk Lilla My-stil. (Vem hon nu har fått det beteendet ifrån)

Igår blev Doris officiellt förflyttad från barndomens vackra dal till tonåringarnas fort.
Hon åt sitt första p-piller.

Ja, det är sant. Lilltjejen äter numera hormoner. Flickan har våndats länge för detta beslut. Kärlek är van vid tanken att små djur blir äldre. Möten har hållits bakom lyckta dörrar: Skall man för alltid ta bort hennes reproduceringsmöjlighet eller bara ta bort den tillfälligt, eventuellt för all framtid? Beslutet lyder: - hormoner it is!

Sagt och bestämt, Kärlek fick gladeligen ge sig iväg till veterinären och beställa p-piller. Ett års förbrukning kostade 140:-. Ett ljusblått piller i veckan, 52 veckor om året. Doris slukade intet ont anandes den lilla leverpastejbiten, med det förädiska pillret i.

Inga små Dorisar. Sorry kamrater som velat åt hennes avkomma. Det blir inga ungar.