Min älskade Sööt

Vem jag än frågar som känner Sööt säger antingen: - hon är djävligt rolig! (personen känner inte Sööt så väl men har uppfattat hennes första karaktärsdrag perfekt) eller : - hon har tusen järn i elden, alltid försenad, gillar rödvin och att vandra, väldigt omtänksam, bitsk, inte särskilt noggrann, social.

Och när någon frågar mig skulle jag säga att Sööt är min allra bästa vän. Och med det menar jag att när jag än behöver prata, gråta, skratta, leva, inte leva, dricka rödvin eller vad som nu kan itnräffa en flicka på snart 27 jordsnurr så finns hon där. Och jag finns här för Sööt, alltid, jämt och i all evighet. Att Sööt upptar min tid ser jag som ett privilegium, som en mycket stor förmån i mitt liv. Är det uppfattat?

;-) berörda personer vet vad jag menar.
Love Ya!