Pitt sommar

Jag var i Kungliga Hufvudstaden igår. Jag satte mig som en zombie på tåget kl halv sju från Götet och somnade så sött. Vaknade utsövd tio minuter innan vi anlände till centralen av mina egna snarkningar för att märka att
1. jag hade dreglat ner hela kostymbrettet... sexigt värre.
2. jag hade glömt min plånbok och en ensam tjuga tittade fram ur väskfacket.
3. jag hade bokat ett för tidigt tåg och fick driva runt en timma innan mötet började.

Efter sista mötet, som enligt mig borde tagit ca tre timmar men tog 45 minuter, drev jag runt på stan i tre timmar innan tåget skulle gå. Nu utan ett öre på mig, för de tjugo kronorna räckte precis till 4 bananer. Alla satt på uteserveringar med smarriga caffe lattes och mumsade på glass i solskenet. TORTYR! Ofrivillig diet är inte att rekommendera.

En annan sak jag märkte var att våren kommit längre i Götet och att det var varmare hemma än i Stockholm, ändå gick de flest på stan runt barbenta, i flipflops och kortkorta ballongkjolar. Solen gör underliga saker med folk. När kommer det modet till oss? Hoppas - aldrig.
Själv drog jag runt i tjocka jeans, stövlar och kavaj -enligt god "glömde kolla väderleksrapporten-sed"!!! Snyltade dock vatten vart jag än kom åt. Gratis e gott.

När jag fördrivit nästan tre timmar och befann mig på Hötorget o tänkte att det kanske e dags att dra sig mot centralen nu, checkade jag biljetten.

VAAA??!! Tåget går inte tjugo i, utan halv!! Jag förvandlades snabbt från lugn o sävlig Flicka till en panikslagen gasell, i ljusets hastighet sprang jag från Hötorget till Centralen (kom ihåg att jag ätit tre bananer, hade högklackat och att det var minst tjugofem grader i centrum). Hur fan jag hann med tåget är en gåta.

Numera kallar jag mig tidsmaskin.